Jennie är tjejen i silverklänning. Hon är min högra hand, min vän och min arbetskamrat. Hon har rest till Paris för att arbeta där hela hösten. Så gör hon varje höst. Jag blir kvar här i butiken med extrapersonal. De är också bra men ingen är som Jennie. Nu har hon varit borta i exakt två dygn (av sjuttio...) och jag saknar henne redan.
1 kommentar:
Den vackraste varelsen på denna mörka och dystra värld.Hon doftar som en blandning av rosor och liljor.Hon ser ut som en gryning under en kall vinterdag.Hennes röst berör berg och dalar.Man blir bara yr av att se hennes mörka ögon.Jag är lyckligt lottad att jag lever i denna värld,när jag vet att hon också gör det, någonstans därute.Untill we meet again.
Skicka en kommentar