Fortkörningsböter

Min man vaknade upp i morse och klagade på dålig sömn. Han sa att han kände sig illa till mods eftersom han sovit med en brottsling bredvid sig.

 Jag har nämligen fått fortkörningsböter.
 I Spanien.

Då skall man veta att lugnare tant än mig, i trafiken, är lika ovanliga som regnfria dagar en sommar i Sverige. Dom finns men dom är få.

Historien blir än mera osannolik då bilen jag körde är den lilla gråa som står pakerad på vägen här:

Den billigaste som gick att hyra på Malaga flygplats. Kostade en femhundring för en hel vecka. Den behöver sol i nacken och medvind för att ta sig upp för backar.

Det här var i maj. Jag var där med min son och min väninna Carina och hennes dotter.
Carina och dottern skulle resa hem några dagar innan oss.
En söndag morgon vid 6-tiden.
Jag var uppe klockan 4 för att köra dem till flygplatsen. Från vår lägenhet till flygplatsen går en motorväg.
Den här morgonen var den helt öde.
Naturligtvis.
På hemvägen var den också helt öde.
Naturligtvis

Då har dom klockat mig körandes 102km/h på en sträcka som tydligen är 80km/h. Var nu det kan ha varit på den här 3-filiga motorvägen. (kan ha varit på en raksträcka där det på vardagar, dagtid finns ett vägarbete, men vi pratar söndag morgon klockan fem i sex).

Nu har spanska myndigheterna hittat mig och skickat ett brev med massor av underskrifter och stämplar.

Dom vill ha 100 euro av mig.

Vi får se hur det blir med den saken.

Jag är mest bara överraskad av bedriften.
Att den bilen kunde köra så fort som 102km i timmen.