Helsingfors

Vi fortsatte till Helsingfors. Min födelseort.
Där åt jag middag med tjejgänget.

Jag, i min nya scarf, Kati som har på sig en nyckel i stål med en nalle. Min svägerska Eva har på sig ett tre-radigt silverhalsband som är oxiderat på mitten. Slutligen är det Tiina.
Ni minns Tiina, som fått besked om sin bröstcancer. Hon mår fortfarande bra men har inte börjat med kemoterapin än. Det börjar hon med nästa vecka.
Däremot har hon "scannat" kroppen och dom har inte hittat något mera.

Dagen efter var jag tillsammans med Tiina och valde peruk.
Det är ganska kostsamt. En peruk med naturhår kostar över 10.000:- medan en med syntethår kostar från 2.000:- och uppåt.För att den skall fungera fint och inte se "perukig" ut så är de handknutna. Det gör att man kan kamma benan och vilket håll man vill.

Tiina tänker att hon klarar sig med syntetperuk. Hon skall ju inte ha peruk för evigt.

Först den här. Den ser ut som hon alltid gjort. Liknande klippning och liknande färg.

Jättefin.
Den är som Tiina är och alltid varit.

Men sen tycker hon att hon kan vara lite striktare också. Så det fick bli den här.

Mörkare fast trots det med lite kastanjebrunt. Lite längre och väldigt snyggt.

Du är skitsnygg i båda perukerna, Tiina.
Det här kommer att gå bra.

Vi pratade mycket.
Vi pratade om att tappa håret. Om att hon ju vet att det kommer att hända. Men trots det så kanske den dagen det verkligen händer blir en fasansfull upplevelse.
Vi pratade om hur barnen tar det. Tiina har två barn i knappt 20-års åldern. Dom tycker att det är jobbigt. Framför allt första tiden. Men eftersom Tiina är så sprudlande och full av liv så har hon lyckats ge barnen den styrka de behöver.