Jag är inte en språkpolis

Verkligen inte.
Jag har all förståelse för felstavningar. Har inte haft så lätt med det själv.
Men jag är lite bekymrad över den yngre generationens språkkunskaper.
Jag har sett några trista trender.

Särskrivningar är en av dem. Jag förstår att mycket av det kan bero på att man i engelskan särskriver allt. Då borde det vara extra viktigt att i skolan lära sig att vi i inte särskriver på svenska.

Men det som stör mig mest är användandet av dem och de.

Här är en kommentar på Facebook utav någon som är så pass gammal att hen har barn.

Hen skriver om en väns tvillingar att: "Dem är världens sötaste. Men det var mina också tills typ nu när dem är 5 och 7 år gamla."

Jag tänker att orsaken kanske är att vi i tal säger dom om både de och dem. 

Men för mig brinner det i huvudet när jag ser det här.

Så nu skall jag lära er en enkel tumregel:

Testa om det skall vara "dem" eller "de", genom att byta ut orden mot "oss" eller "vi". Dem, tre bokstäver, byts mot oss, tre bokstäver. De, två bokstäver, byts mot vi, två bokstäver.

Då blir det jättelätt.

Vad låter bäst:

Oss är världens sötaste...när oss är 5 och 7 år gamla.

eller

Vi är världens sötaste...när vi är 5 och 7 år gamla.