Jag är alltid bjuden, tacktack, men jag känner mig inte riktigt hemma där. Jag känner så få inom mode och så får jag bara en biljett vilket betyder att jag inte kan ta med mig någon.
Vissa år har jag av den anledningen tackat nej till festen.
Fast jag vet att jag borde vara där.
Igår var jag där! Modigt faktiskt.
Kön utanför Nordiska muséet såg ut så här när jag kom.
Den var precis lika lång när jag kommit in. En aldrig sinande kö av folk som vill in. Det är liksom den största och mest prestigefyllda modegalan i Sverige.
Väl inne så står jag där ensam med mitt vinglas och ler och försöker se ut som att jag egentligen har massor med vänner fast att dom just nu är på damrummet...eller nåt.
Gissa vad glad jag blev när Anna knackar mig på ryggen. Henne känner jag på riktigt, inte bara en sån där kindpussarvän.
Det var så skönt för då hade jag ju en att hänga med.
Vi såg Martina Bonnier, chefredaktör på Damernas Värld, och Soffi-propp presentera vinnaren av årets upplaga av Guldknappen.
Här en bild på Front row. Ja en liten del av den. Alla var där. Faktiskt nästan alla som vunnit Guldknappen under alla 30 år, samt alla modemänniskor man kan tänka sig.
Anna, min kompis, hon jobbar hos Anna Holtblad (Guldknappsvinnare 1992). Så då fick jag ta en bild på dem. Visst är de lite lika varandra.
Vinnaren av årets Guldknapp är tre systrar som döpt sitt varumärke efter sin mormor. DAGMAR.
Fasiken vad glada dom var.
På det följde en hel visning med deras höstmode.
Snyggt!
Efter visningen var det party hela natten.
Jag min mes tog bussen hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar