Gårdagens lunchdate

Nu i mitt nya jobb behöver jag träffa så många som möjligt som jobbar med informationsfrågor i olika bolag.
Jag kikar igenom mitt nätverk och bokar luncher eller möten med folk jag känner och folk jag är bekant med.
Inte så jag tror att anbud skall regna över mig, men att få informera om vad jag och vi på Uppdragsmedia gör är väldigt viktigt.
Ann ingår i mitt nätverk. Det är egentligen Mona som tuttat ihop oss för flera år sedan. Sedan dess har vi träffats några gånger och vi är vänner på Facebook. Vi gillar varandra.
Ann jobbar på HSB.
Och jag hämtade upp henne där.
Kom med skall du få se, sa Ann.
Och så drog hon iväg mig in i huset på Fleminggatan.
Det var värt det, att följa med.
Två hissar som man "kliver in i i farten". Den ena går uppåt och den andra går neråt. Som gamla mathissar, om ni är gamla nog att veta vad det är. Det heter pater noster hissar.

Så vi tog oss en tur. Först upp två våningar. Sen ner två våningar.

Nu kan jag bocka av det på min to-do-lista.

Sen tog vi lunch.

Och vi pratade om barn, ungar, tonåringar, män, jobb, drömmar och after works.

Bra mix av samtalsämnen, tycker jag.

Och jag fick berätta allt om mitt nya jobb och Ann lovade att sprida det i hennes organisation.

Sen skulle jag cykla till kontoret.

Det är bara någon kilometer. Men det hade börjat regna.

Regna småspik.

På riktigt, trots min ålder, trodde jag att regna småspik betydde ungefär = duggregna. SMÅspik, liksom.

Jag kan nu berätta att jag VET vad det betyder. Det betyder att det regnar så hårda droppar att det faktiskt känns som om varje droppe är en liten spik som landar i ansiktet, händerna ja överallt.

Jag var rädd för att ha fått repor på glasögonen.

Det hade jag inte. Bara en lättare ansiktpeeling, genomsura kläder och nytvättat hår.

På jobbet skrattade folk och tyckte att jag kanske kunde lämna cykeln hemma någon dag.
En stund senare får jag det här mailet:

Det står typ:

Hej Kristina och tack för ditt samtal!

Här är länken till din hårtork:

bla bla bla

Om du har flera frågor eller behöver mera hjälp bla bla bla

Jag kommer att skicka dig en kort kundenkät där du har möjlighet att betygsätta mitt bemötande och hjälpen du fått från oss här på Philips.

Marika

Produkten var den här

SalonDry Travel-hårtork

Nu tänker jag att någon på jobbet varit himla snabbtänkt och fantastiskt rolig.

Så jag lägger ut ett inlägg på vårt intranät, som är en sluten Facebookgrupp (jäkligt smart sätt att kommunicera). Jag tackar för omtanken och ber att få skicka enkäten till den som utgett sig för att vara jag. Ber dem också att nästa gång satsa på en regnponcho.

Inga "likes", inga kommentarer, ingenting.

Ahhh, det är inte mina arbetskamrater som är så fantastiskt roliga.

Det borde jag ha fattat.

Det är ANN!!!

Du är grym, så bra, jag skrattade hela vägen hem i regnet!